Tredje boken om kriminalinspektör Malin Fors i Linköping. Det är höst och det regnar - hela tiden (kommer inte ihåg att en enda solig dag beskriv, inte i Linköping i alla fall). En man hittas död i utanför ett slott. Malin dricker för mycket och håller på att tappa greppet helt. Kollegorna ser hur det ligger till men vågar inte göra något. Alla trippar runt på tå för hon blir ju så arg om man säger något. Det gör mig frustrerad.
Samtidigt har författaren ett väldigt speciellt sätt att berätta historien, det är som att man får krypa in i alla karaktärers huvuden och höra vad de tänker och även de döda pratar lite för sig själv, vilket man också får ta del av. Lite befriande att inte köra på Läckberg mfl stuket och ha två historier, dåtid och nutid som ska vävas ihop, men det blir lite jobbigt efter hand. Det känns som att det aldrig är någon direkt handling, bara detta krypande i karaktärernas huvuden. Detta i kombination med huvudpersonens sjukt deppiga liv och det konstanta regnandet gör att man tillslut känner sig mer eller mindre galen och det blir jobbigare och jobbigare att läsa.
Spännande? Ja, lite i början. Men det håller inte i 400 sidor. Omöjligt att förstå varför boken är så lång.
Dessvärre känner jag mig ändå tvungen att läsa den fjärde delen Vårlik också...måste bara rensa huvudet med något mer upplyftande först. Kan ju hoppas att våren kommer att ha en lite mer positiv inverkan på Malin Fors liv.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar